I mitt huvud skriver:
Hur träffades du och hansominte?
Grattis till dig för första pris i kategorin ”Kortaste fråga med längsta svar”!
Alltså, kortversionen av den historien är såhär:
Jag gick på universitetet, där nån gång i tidernas begynnelse. Då också, liksom. Och så hände det sig så att KTH skulle ha en jubileumsbal. Flygsektionen, närmare bestämt, but who cared. Jubileumsbal med ett kryll av teknologer i Stockholms Stadshus.
Jag ville gå.
Men jag hade ingen att gå med.
Min bästa kompis på kåren dejtade teknologer på löpande band. Själv tittade jag mest på och undrade hur hon bar sig åt. Och åt henne anförtrodde jag ju att jag också ville gå. Att jag inte hade nån att gå med var liksom…alltså, there’s no need to state the bleeding obvious om vi säger så.
Så hon berättade det för sin korridorare. En rasande söt teknolog, som tyvärr var en decimeter för kort. Om man själv ståtar med 178 centimeter i strumplästen så går gossar under 180 fetbort, så bara är det. Hur som helst så var det lite genant.
Han berättade om dilemmat för sin kursare. Det var lite mer genant. Alla i hela världen behöver ju liksom inte veta.
Hon berättade det för sin grundskoleklasskompis. Då blev det ytterligare genant. Det var ju inte så att vi nyligen gått ut grundskolan, även om vi då var påfallande mycket yngre än nu. (Drygt hälften så gamla som nu, om vi ska vara petiga. Vad det nu säger om innevarande ålder i förhållande till grundskolan. Men det kanske man ska sluta fundera över när ens egna barn går i grundskolan….s övre planhalva av årskurser. *harkel*)
Hon å sin sida berättade det för sin tämligen nyblivne pojkvän. Nu blev det genant på gränsen till patetiskt. Ni fattar det här med sixdegrees och ringar på vattnet och hur många potentiella innehavare av kunskapen om min brist på teknologdejt det fanns här nu va?
Och han berättade det… [insert any form av krampaktigt skrattanfall för stackars läsare här]…för kompisen han just då delade lägenhet med.
Då visade det sig att det i den här änden av historien fanns en teknolog som var intresserad av att gå på jubileumsbal men inte hade någon att gå på dejt med.
Sen tog det väl lite tid innan det blev riktigt seriöst, men det var så det började.
Den korta versionen. 😉
Så mycket enklare det är att bara hitta en i korridoren mittemot …
Ah. Jag tror du nejlade problemet. Jag bodde aldrig på korridor.
Ha ha ha! Så det kan bli!
Men det var väl ett bra typexempl på hur snacket går. Men denna gång så blev det ju napp i änden av linan! 🙂
Storfisken direkt! ❤
Vilken gullig historia! Skvaller av hög kvalité är alltid värt att lyssna på!
😍👍
Vilken tur att de pratade på om ditt dilemma!!!
Ja, såhär i backspegeln var det en himla tur faktiskt. =)
Pingback: Öppet mål | Granntanten