Tack för maten!

Idag serverades det enchiladas till middag. Minior tittade på tallriken och sa, aningen torrt: -Det luktar ju gott i alla fall!

Junior tog om.

När jag kommenterade att det verkade inte bara lukta gott, sa han: -Jag var hungrig.

Jag tror de ska få laga sin mat själva i fortsättningen.

Annonser

Nu ska vi reda ut lite här.

Jag försöker ju vara lite anonym ibland. Och ibland går det fett boink. Jag vet liksom inte alls vad ni vet egentligen. Några vet mer än andra, det vet jag. Så kan det få förbli.

Hur som helst så finns det en del saker som inte alls behöver vara hemliga. Barnen t ex. Naturligtvis är de anonyma, men de är inte hemliga.

Junior är äldst. Han blir sjutton i vår. Han växer som ett ogräs och behöver raka sig minst en gång i veckan för att inte få både polisonger och turkmusche. Lilla goset, det är inte länge sen jag kunde hålla honom med bara en arm. Det går inte längre.

Minior är yngst. Hon svajar mellan 14 och 15 just nu. Det är… spännande. Om tre centimeter har hon vuxit om mig. Det lär hon göra. Didn’t see that coming, faktiskt. Att vara kortast i familjen om man är 178 i strumplästen, det är inget man planerat för.

Och så har vi Mellan. Hon är egentligen nästan-Junior, bara fem veckor yngre än vad han är. Och hon är här i ett halvår. Hon är ett mirakelbarn faktiskt. Inte så att hon håller rent på sitt rum och sådär (fast hon tvättar sina kläder själv, till skillnad från de andra två gökarna, det gör hon), för där har hon anammat familjens (dvs teensens) stil till fulländning. Oh well. Även hennes dörr går att stänga. Nej, det som är miraklet är att hon började prata svenska med oss efter 2½ vecka. Och då hade hon lärt sig ”hej, ja, nej, tack” innan hon kom till Sverige. Och vi hämtade henne på Arlanda. Maken till språkbegåvning har jag aldrig mött – och då har jag ju ändå jobbat med sånt rätt länge. Hon kommer prata flytande innan hon kommer härifrån. Och alla Harry Potter-filmerna har hon sett nu. Det arma, obildade barnet hade inte gjort det innan hon kom hit. Tur att vi får ha henne här ett tag och styrsla till henne.

Så ser det ut här nu. Och så är det Hansominte, han är förstås fortfarande kvar. Och Malte, som nu passerat snittåldern för vad en fladderspaniel blir och vi ser väl att det är sluttampen kvar nu. Han är kvillrande lycklig i snön och kör värsta öronrallyna och gör sälen med fläpp-fläpp-öron bättre än Anja Pärson kanade på magen i sin glans dagar. Men han sover mer än förr och han hör inte ens selektivt och synen är sån att det är taskigt att möblera om. Vi sätter inga pengar på att han finns kvar här när Junior kommer hem från Nya Zeeland om 1½ år. Men tills han åker i sommar hoppas vi att han orkar med oss.IMG_7668[1]

När man har åldersnoja

Ja, inte gör Expressen det bättre med den här bilden direkt…

45

Jag passerade över till 47 förra helgen. Och det är möjligen lite som damerna på bilden jag känner mig. Men jag var inte alldeles beredd på att få det slängt i fejset sådär rätt upp och ned…

 

 

 

Det där med återkomsten… (Hej, Telia!)

Det gick inte så bra. Det beror delvis, till största delen, på att grannen grävde av vår adsl-anslutning i lördags. Vi fick visserligen trådlöst internet att hämta (efter visst mankemang, Kistabutiken behöver en övning i kundservice – de kan få den från Milan på Sollentunabutiken!) men det är så trögt att man blir _vansinnig_. Fast telefoni och tv har vi inte.

Och vad har vi för beräknad tid för lagning?

17:e april!!

Det här är inte okej. Inte på en fläck. Och ja, Telia, vi ska diskutera ersättning när det här är lagat. Innan går det tydligen inte att göra det. Men att stå utan fast telefoni och utan tv i tre månader och bara få ett sketet mobilnätsmodem (som f ö inte går att använda till våra fasta datorer, där var vi tvungna att fixa andra prylar för vid pass 800 kr för att kunna använda dem mot wi-firoutern vi fick betala för att få låna…) det är faktiskt inte okej.

Jag har varit en bra kund hos er sen jag flyttade hemifrån. Det var inte direkt i förrgår kan vi väl säga för att göra det enkelt.

Nu är jag en ytterst missnöjd kund.

Nu är det bara timmar kvar!

Huset är städat och hennes rum är fixat men ganska neutralt så hon ska kunna boa in sig med sina egna saker. Vi räknar timmarna tills vi kan kolla om flighten lättat som den ska och det är lite svårt att koncentrera sig på det som behöver göras.

Snart, snart har vi ett tredje barn i familjen!